Göra Rent Bäddmadrass
493 (Den svenska psalmboken / Normalupplaga 1937) Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor... << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now! Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu! This page has been proofread at least once. (diff) (history) Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik) 8. Men salig vi döden må prisa: Dess kval, som till jorden oss böja, Oss vägen till hemlandet visa Och hjärtat till himmelen höja. 9. Nu, jord, slut den ädlaste sonen, Slut mänskan till moderligt sköte. Dess lemmar, de dyrbara lånen, Förvara till givarens möte. 10. En ande, som bad och som trodde, Där ägde sin älskade boning. En brinnande vishet där bodde, Som närdes av Kristi försoning. 11. Omhägna med nattliga friden Den trötte, o grav, i din gömma. När natten en gång är förliden, Skall Herren sin avbild ej glömma.
Från Wikisource, det fria biblioteket. Lär mig, du skog, att vissna glad av 1. Lär mig, du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad: en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd skall stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar. 2. Lär mig, du fåglars glada tåg, att draga hän med fröjdfull håg mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag till ett evigt paradis från köld och töcken länder. 3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett, där du mot höjd dig svingar. I går dig puppan inneslöt, i dag du glad ditt fängsel bröt: min själ skall ock få vingar. 4. O Jesu Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida.
Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett, där du mot höjd dig svingar. I går dig puppan inneslöt, i dag du glad ditt fängsel bröt: min själ skall ock få vingar. O Jesus Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida. Bild Google