Göra Rent Bäddmadrass
- Titel Den odödliga hästen Textbörjan Stensprängar Kalle Valgren han har en gammal häst Författare Nilson, Ruben Kompositör Anmärkningar Text och melodi, 5 str. Ackordanalys. Ur "Vanvördiga visor", 1935. Nyckelord text lyrics noter ackord ackordanalys chords Ingår i Nilson, R., Ruben Nilson. Visdiktaren. Konstnären. Plåtslagaren. (förf: Heijbel, Matts) Låt- eller sidnr 036 Förlag Förlags AB Marieberg Förlagsort Stockholm Tryckår 1984 Skicka förfrågan Den odödliga hästen - Ur Svenskt visarkivs Vis- och låtregister
Sen gick han in i stugan och sa: Nu är han dö - och började att supa om igen. Han ville dränka sorgen, och svälja ned sin gråt, -men när han sen kom ut igen stod hästen där och åt och mumsade som vanligt lugn och slö. men hästen han var seg. Video: Den odödliga hästen von Fred Åkerström Teilen Zeige deinen Freunden, dass dir Den odödliga hästen von Fred Åkerström gefällt:
Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst, som han har fått i arv ifrån sin far. Men den är alltför gammal, så nog var det väl bäst, om kräket finge sluta sina dar. Och nog försökte Valgren en gång att bana väg, för honom till en bättre värld, men hästen den var seg. Och föredrog dumt nog att stanna kvar. Det var en tidig morron, som gubben Valgren tog och ledde honom ut ifrån hans stall, och vad som skulle hända, det ana hästen nog, när gubben surra´ fast ´en vid en tall. Och att han ej var nykter, det märktes likaså: Jag undrar, tänkte hästen slött, hurdant det här skall gå, bäst å ta de lungt i alla fall. Men gubben Valgren tog sig ett par tre supar till, för att av dom bli styrkt till kropp och själ, och sade sen till hästen: Var snäll nu och stå stll, för du förstår, jag vill dej bara väl. Han tog med ena näven ett tag mot ögonvrån och fatta´ sedan släggan sin och slog i skallen på´n. Så hästen sjönk ihop och dog ihjäl. Men då blev gubben lessen, och hämta´ ett fång hö att lägga under huvut på sin vän.
; melodierna harmoniserade av Lille Bror Söderlund. 1947. Libris länk Samlade visor: halstrad prosa och griljerad dikt / redaktion och urval: Li Hoffström; [teckningar: Ruben Nilson]. Danderyd: Notfabriken. 2016. Libris länk. ISBN 978-91-88181-05-3 Priser och utmärkelser [ redigera | redigera wikitext] Ferlinpriset 1963 Källor [ redigera | redigera wikitext] Visans gyllene tid. Sundbyberg: Four Leaf Clover. 2005. Libris länk - 2 CD + 1 kommentarhäfte (39 s. ) Vidare läsning [ redigera | redigera wikitext] Heijbel, Matts (1993). Ruben Nilson: [visdiktaren, konstnären, plåtslagaren] / [Matts Heijbel]; foto: Janne Björling... ; teckningar: Ruben Nilson (2., utök. uppl). Stockholm: Journalistförl. ISBN 91-88448-02-9 Rygert, Göran (1992). Poeten Pihl alias Ruben Nilsson och tjugo andra visor / till musik av Göran Rygert; [text av] Ruben Nilsson. Lidingö: G. Rygert. ISBN 91-630-1260-X Visdiktaren, plåtslagaren och konstnären Ruben Nilson: [Videoupptagning]. Vaxholm: Vax Records. 2012. Libris länk Externa länkar [ redigera | redigera wikitext] Ruben Nilsons webbplats (administreras av sondottern Li Hoffström) Ruben Nilson-sällskapets webbplats Mer om Ruben Nilson ^ [ a b] F Ruben I Nilson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8928, läs online, (Källa från Wikidata)
Sen gick han in i stugan och sa: Nu är han dö - och började att supa om igen. Han ville dränka sorgen, och svälja ned sin gråt, -men när han sen kom ut igen stod hästen där och åt och mumsade som vanligt lugn och slö. Och föredrog dumt nog att stanna kvar.
Hon var fattig, hon var ärlig Och en stolthet för sin bygd, För en rik blev hon begärlig Och så tog han hennes dygd. Sådan är kapitalismen, Otack är den armes lön. De e dom rikas paradis men Ingen hör en fattigs bön. Men en dag så får hon höra att han är på nytt på jakt, Hon sa: "Se, men inte röra! ", Men det skull' hon aldrig sagt Hon tar tåget in till staden För att glömma bort hans svek, Nu går hon på esplanaden, Tio spänn för kärlekslek I ett fattigt torp i gläntan Hennes mor med stor passion Frossar lax och ål på räntan Av sin dotters profession. Flickan drar där fram i storstan Klädd i lackväska och tyll Som en missanpassad julgran, Vilken underbar idyll. Hon har mardrömmar i sömnen Lite fnatt, ni vet så där Så hon kastar sig i Strömmen, Skyll det på den hon höll kär. Hon till stranden snart blev bärgad, Klädd i sjögräs av sitt bad steg hon upp så blek och härjad, stämde upp sin röst och kvad. Writer(s): per dich, traditional Lyrics powered by
Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst, som han har fått i arv ifrån sin far. Men den är alltför gammal, så nog var det väl bäst, om kräket finge sluta sina dar. Och nog försökte Valgren en gång att bana väg, för honom till en bättre värld, men hästen den var seg. Och föredrog dumt nog att stanna kvar. Det var en tidig morron, som gubben Valgren tog och ledde honom ut ifrån hans stall, och vad som skulle hända, det ana hästen nog, när gubben surra' fast 'en vid en tall. Och att han ej var nykter, det märktes likaså: Jag undrar, tänkte hästen slött, hurdant det här skall gå, bäst å ta de lungt i alla fall. Men gubben Valgren tog sig ett par tre supar till, för att av dom bli styrkt till kropp och själ, och sade sen till hästen: Var snäll nu och stå stll, för du förstår, jag vill dej bara väl. Han tog med ena näven ett tag mot ögonvrån och fatta' sedan släggan sin och slog i skallen på'n. Så hästen sjönk ihop och dog ihjäl. Men då blev gubben lessen, och hämta' ett fång hö att lägga under huvut på sin vän.